En förälskelse styrs enbart av jämvikten mellan färdighets och kunskapsutbyte mellan en själv och partnern. Om inte, vad saknas? Jag skulle hemskt gärna sitta här och förklara för alla vad kärlek är, men jag vet helt enkelt inte. Finns väl olika sorters kärlek inom vänskap, familj osv. Men den stora frågan som aldrig kommer att bli besvarad är ju just "vad är kärlek?". Enligt mej behöver kärlek inte handla om en annan människa, det kan lika gärna vara en hund, en katt, fotboll, musik, eller nått  annat skoj. Men lik förbannat förknippar man ordet "kärlek" med en speciell person. Kärlek kan vara det du lever för, det viktigaste i ditt liv? Man tror att kärleken kommer göra ens liv så mycket bättre. Men det är inte så det fungerar. Vissa kanske känner sej som att inget i världen kan hindra en från nånting! Tycker ni verkligen att det är så? Man brukar ju säga "det blir vad man gör det till" kanske stämmer det i det här fallet också.. Men det finns ju både lycklig och olycklig kärlek, right? Man kanske tycker att man går igenom den svåraste perioden i sitt liv, att förlora den man älskade mer än sitt liv. Det är nånting som måste göra så fruktansvärt ont! Det brinner inom en och inget man gör kan svalka smärtan. Man plågas tills det inte finns nått kvar längre. Att förklara vad kärlek är verkar omöjligt. Det finns så många förklaringar och bara en själv kan bestämma hur man tycker att man ska beskriva kärlek, det beror ju bland annat på sina egna upplevelser och erfarenheter också om jag inte är helt ute och cyklar?

Om man inte vet vad kärlek är, varför vill man då ha det? Alla VILL ha det, så är det bara. Men varför?